23årsen vi åkte på turistresan.
Efter den blev du sjuk och dog.
Nu ligger ditt första barnbarn i min famn. Det blir jul, i år igen, utan dig.

Lilla jag, behöver tröstas.
Jag har 2 barn- min fysiska dotter och den lilla Josefine som knackar på axeln och kommer och vill förstå.
Mitt vuxna jag försöker trösta, försöker svara på alla frågor som. Inte får svar.
Frågorna som jag alltid kommer älta.
Varför åkte vi på resa? Varför skulle du dö av din sjukdom och salmonella? Varför fanns ingen vuxen för och förstod mig? Kunde nå mig?
23 år sen, samma frågor. Som aldrig går svar. Försöker acceptera det men dom kommer inför varje jul ändå.