jag var 9. Nu är jag 26. Det gör så ONT inuti. Ett garnystan som fortfarande behöver trasslas ut. Jag ville gråta då. Jag kunde inte, jag lärde mig snabbt att jag måste vara stark.

Jag ville gråta. Jag svarade BRA när mamma frågade hur min skoldag hade varit. Jag var ensam. Stängde in mig i en bubbla. Den bubblan sprack på en teaterövning, Sofia stack hål på den. Jag gick hem efter. Det gjorde så ont. Jag var trött. Jag visste&vet att garnet finns där. Att det gör ont. Jag har flyttat. Är vuxen. Kan jobba alla djävla fina helger när man ska leka lyckliga familjen. Sommarloven var värst. Jag och mamma. I var si en bubbla. I ensamhet. Vi kunde inte nå varann. Jag förlorade min mamma samtidigt som pappa dog. Mamma var kvar hos mig. Försökte. Vi kunde inte & kan inte nå varandra. Hon vågade inte fråga. Hon orkade inte spara minnen med mig. Hon har skrivit brev om pappas liv i efterhand till mig. Jag har väldigt få minnen kvar. Jag saknar en pappa. Har försökt att skaffa mig förebilder. Tack & lov var och är det ingen som utnyttjar min närhet. Jag hade varit ett lätt offer. Manliga lärare, pianolärarn. Kollegor när jag gjorde praktik/feriearbete på sommaren. Ska jag vara tacksam för det??? Är det inte självklart. Nej det är det inte.

Ensamhet. Självald?? Nää... Kuratorn kom en gång. Det var jobbigt. Jag sa ingenting. Det kändes fel&konstigt. Hon kom inte tillbaka. Mitt skal, min sköld hade blivit för tjock.
Jag ville komma ut ur det. Det hände på gymnasiet. Med påföljder som att jag fortfarande inte känner att jag kan hänga med i sociala samspel & koder. Har svårt att få vänner. Säger vad jag tycker för ofta. Har svårt för att lyssna. Gråt du barn inom mig. Gråt du som läser. Jag har ett fint hem idag. Jag har en fin sambo som älskar mig. Vem vet, kanske var det pappa som gjorde att vi träffades. Det gör ont att inte få en vuxenrelation till min pappa. Att inte ha minnen gör ont. Kramar! I massor till dig. Välkommen till hemliga klubben.

josefin 26 & 9. samtidigt
Förälder: 
Pappa

Dödsviktigt är en bok om hur det är att förlora en förälder som barn som kom ut i december 2012.
Dödsviktigt.nu är en mötesplats för de barn som är drabbade och en faktabank om sorg för alla som behöver det.
Det är dödsviktigt att prata om döden är föreläsningen som gjuter mod i lärare, vårdpersonal och andra vuxna så att de vågar möta barn i sorg.

Mia Berg, författare och projektledare, miaberg.nu

Anna Thors, fotograf och bokens formgivare, afotoform.se

Henric Wallmark, illustratör, henricwallmark.se

Johan Hammarström, webbdesign, johwebandgraphics.se

Sätt upp din egen lapp på Anslagstavlan. Dela dina tankar och känslor om sorgen med andra barn och ungdomar som också vet hur det är. Skriv lite grann eller hela din historia. Eller bara läs! Kom ihåg – du är inte ensam!